Saint-Julien-le-Pauvre: kyrkan

Kyrkan i korthet

Saint-Julien-le-Pauvre ligger på 1 Rue Saint-Julien le Pauvre i 5:e arrondissementet, på vänstra stranden, nära Latinkvarterets gamla gator och mittemot Notre-Dame på andra sidan floden. Från gatan ser den anspråkslös ut: en enkel västfasad med ett runt fönster och bredvid den den grova stubben av ett torn som aldrig fullbordades. Det är interiören som avslöjar åldern: medeltida kolonner, tidiga gotiska valv och en skärm av förgyllda ikoner delar ett och samma lilla rum. Kyrkan är en aktiv församlingskyrka, hem för den melkitiska grekisk-katolska gemenskapen sedan 1889, och här hålls även klassiska konserter.

Från pilgrimshärbärge till prioratskyrka

Skriftliga källor spårar ett härbärge för resande och pilgrimer utan pengar, med ett kapell helgat till en Sankt Julian, till denna plats redan på 500-talet. De tidigaste byggnaderna förstördes av normandiska plundrare på 800-talet. I början av 1100-talet övergick egendomen till cluniacensermunkar från prioratet Longpont, som byggde upp den igen. Källor kopplar kyrkans namn till Julianus Hospitator, Julian av Le Mans och Julian av Brioude, tre helgon som delar förnamnet, vilket är anledningen till att uppgifterna om invigningen skiljer sig åt. Härbärget är viktigt för historien eftersom det förklarar kyrkans plats vid en pilgrimsväg: resande utan pengar kunde finna skydd, och de Camino-pilgrimer som passerade vänstra stranden kopplas i vissa skildringar samman med platsen.

1160-talet: bygge intill Notre-Dame

Kyrkan du ser idag påbörjades på 1160-talet, under de år då katedralen Notre-Dame reste sig på ön. Arbetet inleddes i romansk stil och större delen av byggnaden är tidig gotik. Koret har tidiga sexdelade ribbvalv och planerades med tre våningar, även om den tredje aldrig byggdes. Korets skulptur ekar av Notre-Dame och kan ha utförts av samma konstnärer. Skeppet har fyra travéer, med sidoskepp på båda sidor och spetsbågar vilande på runda kolonner.

Kapitäl, näckrosor och en harpyja

Titta upp mot kapitälen, kolonnernas skulpterade krön. 1800-talsantikvaren Ferdinand de Guilhermy räknade till fler än 150 av dem, nästan alla olika, och många är skulpterade med blad av näckrosor och andra vattenväxter. En kolonn från 1100-talet bär en harpyja, en varelse med fågelkropp och kvinnligt ansikte. Det är små detaljer, lätta att missa i kvällsljuset, men de är anledningen till att en konsertpublik som kommer tidigt har något att titta på medan musikerna stämmer.

Universitetskyrkan

Kyrkan låg nära de medeltida skolorna i Paris, och Paris universitet höll sammankomster och lektioner i den under medeltiden. Kyrkan var alltså en del av studentlivet långt innan den blev en plats dit besökare kom för musikens skull. Kopplingen bleknade i takt med att universitetet flyttade vidare, och på 1600-talet hade kyrkan blivit en vanlig församlingskyrka. Det som finns kvar i dag är en stor del av den medeltida byggnaden, inte hela, och det är värt att veta innan du går dit: kyrkan du besöker är en förkortad, lappad och flitigt använd överlevare, och charmen ligger just i det.

Förlust och återkomst, 1600-talet till 1826

På 1600-talet förlorade långhuset sina två västra travéer och en ny fasad byggdes, den enkla fasad du ser i dag. Under franska revolutionen stängdes kyrkan och användes som saltlager. Den återgick till katolsk gudstjänst 1826 och restaurerades på 1800-talet. I dag är den skyddad: källor anger den som ett historiskt monument klassat 1846, vilket sätter reglerna för hur den får ändras och bevaras. Historien om förlust och återanvändning hjälper till att förklara varför interiören känns ojämn och levd snarare än polerad. Ingenting här framstår som en paradpjäs, och det är en del av dess dragningskraft.

En melkitisk kyrka sedan 1889

År 1889 tilldelades kyrkan den melkitiska grekisk-katolska församlingen, vilket gjorde den till församlingens första kyrka i huvudstaden. Den melkitiska grekisk-katolska kyrkan är en östlig katolsk kyrka i full gemenskap med Rom, och den spårar sina rötter till den kristna församlingen i Antiokia. Den följer den bysantinska riten, den tradition som också formar interiören du ser, med ikoner i stället för de flesta statyer. Församlingens gudstjänster äger rum i samma rum som konserterna, så kyrkan är en levande gudstjänstplats och inte ett museum.

Ikonostasen

Den skulpterade träskärmen med ikoner som avskärmar altaret kallas ikonostas. Den här tillverkades i Damaskus av möbelsnickaren Girgi Bitar och invigdes 1891. På 1950-talet lät rektorn skära bort dess övre våning för att öppna vyn mot absiden, vilket tog bort en rad ikoner. En restaurering som slutfördes 2012 återställde skärmen till dess ursprungliga form. Tillsammans med de medeltida kolonnerna runt omkring är ikonostasen den bild de flesta besökare minns. En separat guide på den här sidan förklarar hur man läser den.

Dada i långhuset, 1921

Den 14 april 1921 valde Dada-rörelsens konstnärer denna kyrka för en utflykt. Gruppen omfattade Tristan Tzara, André Breton, Philippe Soupault och Francis Picabia, och dagen är ihågkommen som Dada-utflykten. Det är en kort episod, men den visar hur länge kyrkan har varit känd i Paris som ett udda, karaktärsfullt hörn av vänstra stranden, en plats man medvetet sökte sig till.

Att besöka kyrkan och lyssna på en konsert

Stadens sida om kyrkan anger adressen och uppger att kyrkan är tillgänglig, med en löstagbar ramp tillgänglig för de två trappstegen vid ingången; den råder besökare att kontakta kyrkan i förväg. Den listar inga fasta öppettider och uppger att tiderna kan ändras, så kontrollera samma dag. Det pålitliga sättet att komma in är att boka en plats till konserten, som varar i omkring 65 minuter; kom i god tid och se dig omkring innan musiken börjar. Square René-Viviani, den lilla parken intill kyrkan, är en naturlig plats att vänta på. Konsertguiden på den här sidan täcker datum och biljetter, och tunnelbane- och RER-stationen Saint-Michel är den närmaste större knutpunkten.

Läs nästa: Konsert i Saint-Julien-le-Pauvre

Vem den här inte är för

Den här kyrkan är inte för dig om du vill ha en storslagen katedralinteriör, en lång lista av konstverk eller garanterad tillgång vid en tid som du själv väljer. Den är liten, den är först och främst en församlingskyrka, och dess dörrar följer församlingens schema. Besök kan vara begränsade under gudstjänster. Den är inte heller en ersättning för den stora gotiska katedralen på andra sidan floden, som tillhör en helt annan nivå av besök. Om det du vill ha är en stilla timme i ett gammalt parisiskt rum med musik i, passar den utmärkt.